conelias

Tänkte berätta om min underbara bästa vän, Rebecka. Jag träffade henne när jag gick i ettan när jag bodde hos min pappa i Ulricehamn. Jag bodde dock bara där i ett år eftersom jag saknade min kära mor för mycket.

Men vi slutade inte träffa varandra för det, jag åkte upp till min pappa nästan varje helg och hennes kusiner bor dessutom här i lilla Västervik. På något sätt känns det som att vi var menade för varandra, någon eller något såg till att vi träffades.    

Jag vet inte hur jag skulle varit den personen jag är idag utan dig. Jag kommer ihåg hur vi satt och planerade våra framtidsdrömmar, och vissa av dom håller fortfarande i sig.  Ni vill inte veta alla våra planeringar, men jag är säker på att dom kommer bli verklighet. Vänta bara - tills vi har tagit studenten, för då... då ska vi ut i världen älskling. <3