Träning - tankar
Jag har alltid varit en person som tränat, när jag var liten var jag väldigt tanig eller hur man ska kalla det. Men när jag började träna gymnastik när jag var runt 10 år så fick jag mer muskler, var tvungen att äta mer än vad jag gjorde förut och jag kommer ihåg att jag ofta hatade det. Nu, idag förstår jag att jag aldrig skulle kunnat blivit så bra som jag var utan dessa muskler som jag många gånger hatade. Framförallt lårmusklerna, som aldrig tycks försvinna. Mina ben var perfekta när jag var liten, men nu? Usch hatar dom. Men jag skulle aldrig kunna sluta träna bara för att jag inte gillar mina lår - allting som träning medför är inte alltid bra.
Jag har varit gymnast sedan jag var runt 10 år, men jag förstår ändå inte varför jag fick dom där smala benen som alla andra tjejerna fick? Kanske för att jag har väldigt lätt att bygga upp muskler? Jag vet faktiskt inte. Nu har jag benhinneinflammation, som jag troligtvis fått för att jag tränat för mycket.
Jag tävlade även en massa. Men när jag nästan vunnit alla tävlingar i flera år så tröttnade jag. Tröttnade på att aldrig lära mig något nytt, tröttnade på att bli tröttare och tröttare efter varje träning, och framförallt alla skador som plötsigt började dyka upp. Nu kan man inte säga att jag är gammal, 16 år är väl ingenting. Men min kropp sa ifrån, men misstaget jag gjorde var att inte lyssna på den. Det var då jag fick dessa inflammationer som jag haft nu i ett år, går nog inte över förrän jag slutar träna helt, men träning har jag levt med under min uppväxt och den är en del av mig. Jag har bestämt att jag får leva med inflammationerna tills jag bestämmer mig för att sluta helt, vilket kanske blir i slutet av gymnasiet. Det jobbiga då kommer bli att inte kunna äta samma mängd mat som jag gör nu. Det kommer bli otroligt jobbigt.. men på något sätt ska det väl gå.
Nu lever jag i nuet, tar dagarna som de kommer och lyssnar på min kropp, för jag var nära på att bränna ut mig, men det kommer aldrig att hända igen! Man lär sig av sina misstag - i allafall av det här misstaget.
Jag har varit gymnast sedan jag var runt 10 år, men jag förstår ändå inte varför jag fick dom där smala benen som alla andra tjejerna fick? Kanske för att jag har väldigt lätt att bygga upp muskler? Jag vet faktiskt inte. Nu har jag benhinneinflammation, som jag troligtvis fått för att jag tränat för mycket.
Jag tävlade även en massa. Men när jag nästan vunnit alla tävlingar i flera år så tröttnade jag. Tröttnade på att aldrig lära mig något nytt, tröttnade på att bli tröttare och tröttare efter varje träning, och framförallt alla skador som plötsigt började dyka upp. Nu kan man inte säga att jag är gammal, 16 år är väl ingenting. Men min kropp sa ifrån, men misstaget jag gjorde var att inte lyssna på den. Det var då jag fick dessa inflammationer som jag haft nu i ett år, går nog inte över förrän jag slutar träna helt, men träning har jag levt med under min uppväxt och den är en del av mig. Jag har bestämt att jag får leva med inflammationerna tills jag bestämmer mig för att sluta helt, vilket kanske blir i slutet av gymnasiet. Det jobbiga då kommer bli att inte kunna äta samma mängd mat som jag gör nu. Det kommer bli otroligt jobbigt.. men på något sätt ska det väl gå.
Nu lever jag i nuet, tar dagarna som de kommer och lyssnar på min kropp, för jag var nära på att bränna ut mig, men det kommer aldrig att hända igen! Man lär sig av sina misstag - i allafall av det här misstaget.
Kommentarer
Trackback
